Det senaste halvåret har det verkligen gått upp för mig vilka extraordinärt underbara människor jag har i min närhet. Sättet som mina föräldrar och H har ställt upp på mig går inte att beskriva med ord. Så jag tänker inte ens försöka mer än så här.
Tre av världens vackraste människor inifrån och ut.
Jag är lyckligt lottad. Punkt.

  

Precis hemkommen från en fantastisk fest. Fantastiskt för att den anordnades i min hemby och alla mina barndomsvänner var där. Jag var rädd för att gå dit, visste inte hur jag skulle bete mig, har inte träffat dem på så många år. Väl där tog det mindre än en sekund innan det kändes som om 15 år raderats. Allt var som förut och jag är så sjukt tacksam för det.
Ibland behöver jag sådana här tillfällen, när jag får sätta tid i proportion och människor i relation. Jag behöver känna glädjen i hjärtat när en kram känns som om den var gjord för att ske mellan just de två människor som kramas, som om ingen tid förflutit.
Nu är det värme i hjärtat och glädje i ögonen.
Tack Rödön.

Som jag nämnde i första inlägget har det hänt en hel del kring mig de senaste två månaderna.

Jag har tagit bort en människa från platsen närmast mitt hjärta. Ett beslut som växt fram under lång tid och som var gemensamt från båda sidor. Det gör det nödvändigtvis inte lättare, det är trots allt en särskild bit av nästan 7 år av mitt liv som nu är över.

En känsla jag inte räknade med skulle komma var känslan av lätthet. Både psykiskt och fysiskt. Jag bor nu i en resväska hos min fantastiska vän H, vi delar en liten 2a och en stor säng.
"Finns det hjärterum..." och det finns det.
Jag längtar såklart efter ett eget hem, men det här är bra. Det är däremot pissjobbigt att förlita sig på andra, att våga erkänna att man måste ha hjälp, att kanske vara en börda. H blev arg, tog tag i mig, stirrade mig i ögonen och sa med sin bästa chefsröst: "Jenny, du är INGEN last!", det kändes fantastiskt fint att höra.

Det jag skulle komma till är att trots att det känns som om jag just NU inte vet något om något så känner jag mig friare, starkare och modigare än på länge. Diffusa tankar som malt i bakgrunden är nu borta, ersatta av något lite mer konkret och verkligt. En känsla jag inte kan förklara mer än så men som känns... Bra.

Bra är bra. :)