Precis hemkommen från en fantastisk fest. Fantastiskt för att den anordnades i min hemby och alla mina barndomsvänner var där. Jag var rädd för att gå dit, visste inte hur jag skulle bete mig, har inte träffat dem på så många år. Väl där tog det mindre än en sekund innan det kändes som om 15 år raderats. Allt var som förut och jag är så sjukt tacksam för det.
Ibland behöver jag sådana här tillfällen, när jag får sätta tid i proportion och människor i relation. Jag behöver känna glädjen i hjärtat när en kram känns som om den var gjord för att ske mellan just de två människor som kramas, som om ingen tid förflutit.
Nu är det värme i hjärtat och glädje i ögonen.
Tack Rödön.

Igår var jag och HA och lyssnade på Johnossi på Gamla Teatern.
Ojoj, va grymma dom är.
Fick en flashback till yranlördagen... Klockan fyra på morgonen satt jag i en klädhög på golvet och packade/sorterade kläder på Odensalagatan, somnade bland kläderna och vaknade rätt mörbultad. Låten "Worried Ground" gick på repeat (Tillsammans med en hel del John Mayer såklart) och jag kunde känna känslan precis igen när dom spelade den igår. Musik är fantastiskt på att framkalla minnen.

Skulle ge väldigt mycket för att vara precis vilken del som helst på Ossis trumset. 30 sek in i konserten tittade jag på HA och sa: "Hur är det möjligt att tänka så mycket snusk på så kort tid...?!"
Det är något oerhört attraktivt med talang och inlevelse... Sista minutrarna på "Roscoe" hade jag konstant gåshud. 

Förra veckan var jag och HA och letade soffa till mig. Hittade ingen då, bland annat eftersom hon vägrade provskeda med mig, men gången efter vi kollade blev det en snabbskedning och därmed även soffinköp. :)


Kolla, värsta kamouflagesoffan! Hade det inte varit för min likbleka hand och panna hade jag fan smält in sjukt bra!

 
Bild 1: HA somnade i en bajskorv.
Bild 2: "- Jenny, köp tre såna här istället för en soffa!" Förmodligen...

Ni får se bilder på den soffan det blev när det kommer bilder på den färdiga lägenheten.