Precis hemkommen från en fantastisk fest. Fantastiskt för att den anordnades i min hemby och alla mina barndomsvänner var där. Jag var rädd för att gå dit, visste inte hur jag skulle bete mig, har inte träffat dem på så många år. Väl där tog det mindre än en sekund innan det kändes som om 15 år raderats. Allt var som förut och jag är så sjukt tacksam för det.
Ibland behöver jag sådana här tillfällen, när jag får sätta tid i proportion och människor i relation. Jag behöver känna glädjen i hjärtat när en kram känns som om den var gjord för att ske mellan just de två människor som kramas, som om ingen tid förflutit.
Nu är det värme i hjärtat och glädje i ögonen.
Tack Rödön.