Är så lycklig just nu!
Det blev en spontanlöprunda i höstmörket med sambon. Kalla vindar, regntunga moln och... Lätta, lätta ben! Fötter som svarade på önskan om högre tempo, lår som tryckte på i uppförsbackarna, andning som räckte till. Lycka! För första gången någonsin kände jag mig lätt när jag sprang. En glad kram och high five utanför porten när vi var i mål, stora leenden. H förstod min känsla, hon var med sist vi sprang samma runda och då fick hon vänta in mig men inte denna gång.
Sa jag lycka? :)